Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 2. Guds uppenbarelse i den Heliga skrift - 17. Evangelii sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS UPPENBARELSE I DEN HELIGA SKRIFT. 15
lians Gud, och hans arma hjerta förblef tomt oeh torrt,
eländigt .och oroligt. Vid denna tid förnam han, att
en gammal, aktningsvärd prest, hvilken många år för
hedm&gàma i Ostindien förkunnat Evangelium, var
anländ till staden. Unga och gamla församlade sig
omkring missionären, och bland dem äfven den
olycklige unge prestmannen. En gång då denne var ensam
med den gamle, sade han djupt rörd :"Arevördige
fader ! huru salig är du att ega något, som du anser för
sännmg, evinnerlig:. sanning! för mig är det-helt
annorlunda: I många år "har jag varit anfäktad af
tvifvel, huruvida lärjungarnas berättelse om Chris tus
verkligen är sann, eller" om de icke förfalskat och
utsmyckat den. Också kan jag . icke mera älska och bedja.
Ack, hvad skall jag göra?" Missionären uppmanade
ynglingen, att om han kände sig aldrig så fattig och
eländig, endast än mer bedja och berättade huru det i
Indien lyckats honom, att besegra äfven de mest
skarpsinniga hedningars betänkligheter om kristendomens
sanning. Härvid gick det honom, såsom det plägar
gå språksamma gubbar; han kom oförmärkt in på sina
egna lefnadsöden, sina resor till lands och vatten, samt
de vådliga äfventyr, han bland kristna och hedningar
upplefvat, jemte många andra sorg- och glädjeämnen.
Emellertid glömde ynglingen sina själslidanden, och
den gamle tycktes äfven förgäta dem. På en gång
tystnade denne, liksom om någon angelägenhet tvungit
honom att afbryta, afskedade helt vänligt sin gäst och
bad honom om några dagar återkomma.
Den unge mannen inställde sig på bestämd tid.
"Nå," sade gubben, "då vi sist råkades, berättade jag
en mängd äfventyr från mina resor. "Ja," svarade
ynglingen, "dina ord hafva varit mig till stor glädje
och uppbyggelse." — "Men huru vet du," fortfor
missionären, "att jag hållit mig vid sanningen?" — "Din
fromma, allvarliga uppsyn, dina klara, öppna ögon försäkra
mig, att din tunga icke kan ljuga." — "Men är det icke
möjligt, att jag tillagt, förstorat eller utsmyckat
något?" — "Dina ord låta så enkla och trovärdiga, att jag
är öfvertygad om deras sanning." — "Och huru kan du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
