Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 3. Sann Gudsfruktan - 21. Den fromma furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANN GUDSFRUKTAN.
21
hon uppehöll sig i Strassburg, uraktlät hon icke, att
bortskänka så mycket som hennes inskränkta
ställning och knappa omständigheter möjligen tilläto. Med
allt detta erkände hon i djup ödmjukhet, att ehuru
Herran i hennes hjertas åker nedlagt god säd, fanns
der ännu mycket ogräs; hon dolde icke sina brister
och skröpligheter, utan tillstod öppet, att hon dagligen
begick många förseelser, hvarföre hon, såväl i sina
böner, som till sina förtroliga vänner, uttalade den
hjertligaste önskan att genom Guds nåd omsider blifva
befriad från alla fel och svagheter. Af egen
erfarenhet undervisad i sorgen efter Guds sinne,
anropade hon med stadigt och längtande hjerta Guds
barmhertighet och tillegnade sig Hans nåd i Jesu Christo.
Härom vittna äfven hennes tvenne valspråk: "Min
förtröstan står på Christum allena", och "min fasta
klippa är Christus allena". Mångfaldiga lidanden
tjenade endast att i hennes hjerta än mera befrämja
nådens verk, luttra hennes sinne samt befästa hennes
tro. Hon måste upplefva flera sorgliga dödsfall och
bland dem äfven sin gemåls; svåra sjukdomar, krig
och dyr tid hemsökte hennes land, och åsynen af ett
sådant elände gick henne naturligtvis djupt till
hjertat. Två år före sin död var hon nödsakad att med
sina döttrar lemna det kära Wurtemberg, som snart
blef rof för ett religionskrigs alla fasor och förödelser.
I sin landsflykt mottog hon den ena sorgposten efter
den andra, men sade med lugn undergifvenhet och fast
förtröstan: "Jag vill tåligt bära hvad den käre Guden
tillskickar; ty jag vet, att det för en kristen är långt
bättre, att hållas under korset, än att hafva idel goda
dagar." Herren styrkte henne äfven så, att hon icke
allenast sjelf var tillfreds, utan också förmådde trösta
andra. Under de tolf veckor, hon måste uthärda på
sjuklägret, inverkade hon genom sitt tålamod
fördelaktigt på alla, som omgåfvo henne. Då hon märkte,
att det led mot slutet, välsignade hon sina barn, bad
innerligt till Gud, att Han måtte återföra dem till
deras fädernesland och derstädes å nyo bana väg för
Evangelium, hvilket af fienderna blifvit nästan allde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
