Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 4. Kärlek till Gud - 22. Elisabeth Rumpff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLEK TILL GUD.
23
nerhet öfvergifna barn, delaktiga af samma välgerning.
1 Schweiz stiftade hon tre skolor, i hvilka hon under
sommarmånaderna sjelf meddelade undervisning. Hon
blygdes icke för sin Herre och Frälsare, utan bekände
Honom gladt och frimodigt både med ord och
gerningar samt öfvervann, då det gällde att försvara den
gudomliga sanningen och det enda saliggörande, glada
budskapet, sin naturliga blyghet och tillbakadragenhet.
Till stor sorg för alla som kände henne, blef hon
efter en långvarig och plågsam sjukdom helt
oförmodadt ryckt ifrån sin sköna och rika verksamhet. Redan
från första stund tycktes hon ana, att hennes slut
nalkades. Döden, hvilken äfven för henne fordom varit
en förskräckelsens konung, ingaf henne ingen fruktan.
Förvissad om sina synders förlåtelse, afvaktade hon
med lugn o det ögonblick, då Gud skulle kalla henne
till sig. Åtta veckor utstod hon outsägliga lidanden,
hvilka understundom afpressade henne höga
jemmerrop, men aldrig ett ord af knot eller otålighet. De
stunder plågorna vore mindre häftiga, yttrade hon sig
klart och redigt öfver sitt själstillstånd. "Lugn och
utan all ångest," sade hon, "ser jag döden nalkas.
Och hvem har ändå mera att skiljas ifrån, än jag?
Allt hvad man kan önska, har i denna verlden blifvit
min lott, och likväl lemnar jag den så gerna." Till
sin tjenstepiga yttrade hon: "Ack! sök, medan du ännu
är frisk och stark, Herren Christum; när Gud en gång
nedlägger dig på sjukbädden, blir det, såsom du af
mig kan finna, svårt att redigt tänka och bedja." Hon
talade med sin man om sin begrafning, som skulle
blifva så enkel som möjligt, och om sina skolor för
fattiga barn, hvilka lågo henne ömt om hjertat:
hon anbefallde dem, liksom allt, som på jorden varit
henne heligt och dyrbart, åt hans kärlek och omtanke.
Sista dagen, då hon var mycket matt och nästan
mållös, trängde sig allt husfolket omkring henne och bådo
till Gud, det Han ville förläna henne kraft att ännu
en gång uttala några trons Och kärlekens ord. Denna
bön blef uppfylld; sedan det redan mörknat för
hennes lekamliga ögon. nämnde man på hennes begäran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
