Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Andra budet - 8. Hädelse - 44. Herrekarlen i regnväder - 9. Guds lof och pris - 45. Herden och grodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄDELSE.
47
44. Herrekarlen 1 regnväder.
Sal. Ordspr. 24, 9. En dåres tanke är synd, ocli en
be-spottare är för menniskorna en styggelse.
Ar 1805 hade man, särdeles i England, en kall
och regnig sommar, hvaraf säden på marken tog stor
skada. En dag gick en rik egendomsherre omkring
på sina vidsträckta åkerfält för att tillse, om de voro
färdiga att skäras. Då hände, att Vår Herre än en
gång lät ett häftigt regn falla. I stället att ödmjukt
böja sig under den Allsmäktiges hand, ropade mannen
i vrede: "Det är hög tid att verldsregeringen tages
från en Gud, som så litet förstår sig på densamma.
Jag tilltror mig i sanning, att regera mycket bättre
än han." Ivuappt voro dessa ord uttalade, förr än
gudsbespottaren lifiös nedstörtade till jorden.
9. Guds lof och pris.
45. Horden och grodan.
Ps. 189, 14. Jag tackar dig derföre att jag underliga
gjord är; underliga äro dina verk, och det besinnar
min själ väl.
För något mera än 400 år sedan, under det stora
kyrkomötet i Konstanz, gjorde två af de
tillstädesvarande biskoparna, för att bese trakten, en spatserfart
till häst. Som de redo vägen framåt, blefvo de varse
en herdegosse, som satt och gret. Den ene af
prelaterna, hvilken i synnerhet var en vänlig och
välvillig menniska, kunde icke, utan att säga några
tröstens ord, gå förbi den bedröfvade. "Hvad fattas
dig? hvarför gråter du?" frågade han. Herden fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
