Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 16. Tjenstefolk - 77. En sällsynt tjenstepiga - 78. Lovisa Scheppler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TIO GUDS BUD.
lunda sökte hon ända till sin död att efter bästa
förmåga sprida lycka och välsignelse. Dä hon skiljdes
från denna verlden förorsakade hennes bortgång stor
sorg bland unga och gamla i det hus, der hon tjente;
hon hade blifvit dem alla så innerligen kär, och hennes
minne var länge värderadt och älskadt.
78. Lovisa Scheppler.
Eph. 6, 7—8, Gören det Gud vill utaf hjertat med
välvilja; låter eder tycka, att I tjenen Herran och
icke menniskor; vetande att hvad godt hvar ocli en
gör, det- skall han igen få af Herranom, ehvad han
är tjenare eller fri.
Liksom Johan Fredrik Oberlin, pastor i Steinthal,
genom tro och gudsfruktan, men i synnerhet genom
makalöst nit för sin församlings andliga och lekamliga
väl. öfver hela kristenheten blifvit aktad och älskad,
så förtjenar hans gamla hushållerska, Lovisa Scheppler,
att omtalas såsom ett mönster af fromhet, trohet,
kraftfullhet, flit och oegennytta, egenskaper, hvilka
gjorde henne till en verklig prydnad för sitt kön och
sitt stånd. Utan att nänsin vilja emottaga någon
bestämd lön, hade hon under en tid af 50 år tjent
inom Oberlinska slägten, ocli begärde endast så mycket
som för hennes nödtorftiga uppehälle erfordrades. När
pastor Oberlin då och då genom tredje person lät
tillställa henne någon liten penningesumma, utspanade
hon snart gifvaren och tvingade honom alltid att
återtaga gåfvan. I ett försegladt bref, hvilket efter
Ober-lins död fanns bland hans papper, skildrade han den
trogna tjenarinnans sällsynta verksamhet,
sjelfuppoffrande trohet och tillgifvenhet samt uppmanade sina
barn, att alltid anse henne såsom en syster. I följd
häraf ville dessa med henne dela det obetydliga arfvet
efter deras käre fader; men Lovisa undanbad sig en
sådan utmärkelse ocli yttrade blott den önskan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
