Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 20. Lärare och Själasörjare - 94. Apostelen Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
TIO GUDS BUD.
hemska beslutet att genom dristiga och afskyvärda
företag förvärfva en. viss ryktbarhet, ställde han sig i
spetsen för ett röfvarband och öfverträffade i tjufnad
och våldsgerningar alla sina olyckskamrater. Efter
några års förlopp besökte Johannes samma församling,
och sedan den egentliga afsigten med hans besök var
vunnen, sade han till biskopen: "Lemna mig tillbaka
den pant, jag och Frälsaren, i församlingens åsyn, åt
eder öfverlemnat." Biskopen, som trodde det vara
fråga om penningar, med hvilka han kanske hushållat
mindre väl, blef i början något förlägen. Men då
Johannes fortfor: "Jag återfordrar den unge mannen, en
broders själ," suckade föreståndaren och sade: "Han är
död!" — "Död!" upprepade aposteln, lika bedröfvad,
som förvånad, "och på hvad sätt?" — "Han är i
öfver-trädelser och synder död för Gud," svarade biskopen.
"Efter att hafva" affallit från den rätta tron och
öfvergifvit kyrkan, har han omsider blifvit stråtröfvare, och
lefver med sin skara ibland bergen här i grannskapet."
Då slet Johannes sönder sina kläder, slog sig för pannan
och ropade: "Ack, till hvilken väktare har jag
anförtrott min broders själ!" Derefter kastade han sig
på en häst och skyndade med tillhjelp af en vägvisare,
åt den trakten, der röfvarbandet uppehöll sig. Han
blef snart tillfångatagen, och i stället att söka
undkomma sade han: "Jag har just kommit hit för att
bli gripen. För mig nu till er anförare!" Denne
väntade i full rustning på fången, liksom på ett rikt byte;
men knappt såg han Johannes vördnadsvärda, vänliga
ansigte, förr än han, slagen af samvetsqval, grep till
flykten. Apostelen ansträngde sig öfver sin ålder och
sina krafter, för att upphinna honom. "Mitt barn!"
ropade han, "hvarföre flyr du undan för mig, din gamle,
svage, försvarslöse fader? Hör blott! fly icke längre!
Ännu finnes hopp för dig, äfven i detta lifvet. Tro
mig; det är till din räddning, Cbristus skickat mig
hit." Då ynglingen förnam dessa vänliga ord, stannade
han och sänkte blicken mot jorden; derpå lät han vapnen
falla, började darra och bitterligen gråta samt
omfamnade under höga klagoljud och de varmaste böner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
