Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 22. Kärlek till nästan - 110. En oväntad lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄHLEK TILL NÄSTAN.
139
derliga välgörarinna (hans mor hade några år förut
aflidit), och han egde således hvarken far eller mor,
men var dock icke utan vänner; ja, sällsamt nog, fann
han uti en utlänning en trofast deltagande vän, hvilken
med råd och dåd kom honom till hjelp. Då han helt
bedröfvad, likväl utan att begära understöd, för
baronen berättade sin förlust, skyndade denne att bjuda
honom till den snart instundande julen samt skickade
penningar och hvad mera, som till en vinterresa
erfordras. Vid framkomsten emottogs han med öppna
armar; en bland baronens första frågor var, huru länge
han ämnade uppehålla sig vid akademien, ooh hvad
hans vistelse derstädes skulle komma att kosta. Då
dessa spörjsmål blifvit uppriktigt besvarade, och den
ädle mannen tillika erfarit att E. efter sin mor erhållit
ett litet arf, sade han: "Jag vill icke, att du skall
lefva upp ditt kapital, hvilket längre fram kan komma
väl till pass, utan lemnar dig hellre ett årligt
underhåll af 400 riksdaler, till dess du slutat dina studier."
Detta löfte blef samvetsgrannt uppfyllt; ja, han gaf
vår E. dessutom penningar till böcker, kläder, ett
fortepiano, m. m.
Från denna stund ansågs den unge dansken
såsom barn i huset och såsom broder till baronens söner
och döttrar. Några år senare gjorde han med sin
välgörare och hans familj en längre resa, af hvilken han
hade både nytta och nöje, samt tillbragte
merän-dels ferierna i sitt nya hem, vid hvilket han med
kärlekens och tacksamhetens band var fästad. Ynglingen
använde icke illa sin tid vid akademien, utan skötte
med sådan ifver sina studier, att han ett halft år
före den vanliga tiden kunde taga slutexamen.
Baronen gladdes, att hans penningeunderstöd blifvit så
väl användt, och ehuru E., hvilken genast hos en
adelsman på Fyen erhållit en fördelaktig lärareplats,
numera icke behöftle det, lemnade han honom, såsom
uppmuntran och bevis på sin belåtenhet, det
återstående halfva året i besittning deraf. Också framdeles
hade E. lyckan med sig och blef redan vid 26 års
ålder prest på Seeland, der han hade den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
