Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 26. Barmhertighet mot sjuka och nödlidande - 136. Skräddaren i Pensa - 137. Den barmhertige Feligonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’202 iio guds bud.
medtaga allt livad hau egde af dyrbara pelsverk, på
det de, vid oförutsedda olyckshändelser, kunde hafva
någonting att afyttra. Afskedet var smärtsamt; under
varma tårar och tusende välönskningar, skildes man
från hvarandra. De resande talade beständigt om
fader Egetmejer i Pensa, och då de i den polska
staden Bjalystok från hembygden emottogo något
understöd, återbetalades med innerlig erkänsla de
utlagda respenningarna. En tid efter ankomsten till
fäderneslandet, erforo de att skräddaren i Pensa hade
en bror, som bodde i Bretten. Deras tacksamhet
för den i nödens stund erhållna hjelpen var ännu
så liflig, att de ville gifva denne ärlige man något
bevis på densamma, men han afslog den erbjudna
gåfvan med de orden: "Min bror har ej gjort mer äti
sin skyldighet!"
137. üen barmhertlge Feligoude.
Col. 15, 12. Så kläder eder nu såsom Guds utkorade helgon
och älskeliga, uti hjertans barmhertighet, vänlighet,
ödmjukhet, saktmodighet, långmodighet.
Under en sträng och långvarig vinter, som
medförde svår hungersnöd, begåfvo sig många fattiga, i
hopp att finna någon hjelp, till Clermont i Frankrike.
Då smittosamma sjukdomar yppade sig bland dessa
olyckliga, kände en ädel man, vid namn Feligonde, det
ömmaste deltagande för dem och inrättade ett sjukhus,
der de kunde få uppehälle samt nödig skötsel, och
hvilket han, för att se till de sjuka, sjelf ofta
besökte. Hans vänner och anhöriga befarade, att han
skulle ådraga sig smitta, och en af dem sade: "En
vis man uppsöker ej den fara han kan undvika!"
— "Men," invände Feligonde, "han undflyr ej heller
den, som samvetet bjuder honom att gå emot. Jag
känner mig af Vår Herre kallad till uppsyningsman
öfver detta sjukhus och har dessutom lofvat de fattiga
menniskorna mitt bistånd. De lita på mig, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
