Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 30. Kärlek mot fiender - 154. Den gode och den onde grannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek mot fiender.
205
omkring till alla, hvilka han trodde hade penningar
att låna ut. Slutligen vände han sig till presten i
församlingen, men denne egde ej mera än han sjelf
behöfde, och vår bryggare visste alls icke huru han
skulle bära sig åt. Hans fromme granne hade säkert
gerna tjenat honom, om den obeveklige mannen kunnat
förmå sig att begära hans hjelp; ja, när bryggarens
förlägenhet från annat håll kom till lians vetskap, gick
han, med så mycket penningar, som denne behöfde,
till presten och bad honom framlemna dem, utan att
säga hvarifrån de kommo.
Bryggaren emottog under många tacksägelser
penningarna, och då ue efter någon tid återbetalades,
sade han sig aldrig hafva haft så mycken nytta af några
medel, som af dessa, öfver hvilka en riklig välsignelse
tycktes hvila. "Så-å!" sade presten; "och-vet ni
hvarifrån jag fått dem? De hafva kommit från er granne,
som hörde eder förlägenhet och önskade vara er till
tjenst." — "Det var väl ni ej sagt mig det förut;"
svarade bryggaren, "ty då hade jag ej emottagit dem."
— "Nå, vet ni, hvarifrån välsignelsen kommit?" frågade
presten. Bryggaren teg. "Välsignelsen har kommit
genom de böner, eder granne för er uppsändt till Gud,"
fortfor presten. "Vår Herre har bönhört den fromme
mannen. Bed nu sjelf samme Gud, att Han genom sin
Helige Ande med broderskärlek uppfyller ert hjerta, så
blir ni också bönhörd."
Med en af blygsel och oro uppfylld själ, vände
bryggaren om till sitt liem. Efter någon tid återkom lian
till presten, och bekände under tårar, att han var en stor
syndare. Själasörjaren gaf honom då det rådet, att taga
sin tillflykt till publikaners och syndares vän, Jesus
Christus, som upptager och saliggör alla, hvilka med
ödmjukt och uppriktigt hjerta söka honom. Den för
sin själ bedröfvade mannen följde hans råd, och hade
han hittills varit hård och kärlekslös, så blef han nu
en omvänd menniska, ett benådadt Guds barn och en
trofast, vänlig granne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
