- Project Runeberg -  Christlig läsebok för skolan och hemmet : 400 sannfärdiga berättelser ordnade efter Luthers katekes /
233

(1876) [MARC] Author: Edvard Mau
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjette budet - 34. Äkta makar - 174. Urmakaren och hans hustru - 175. Brudgåfvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄKTA MAKA it.

233

tårfyllda ögon: "älskade hustru! jag mätte i sanning
vara riktigt elak, efter du sålunda bemöter mig. Vore
detta icke förhållandet, skulle den gode Guden"
visserligen icke tillstädja, att du skickade dig så, som du nu
gör." Bleknande af skam och förlägenhet, föll hustrun
under strida tårar sin man om halsen och utropade:
"Nej, du är icke elak! Det är jag som är det, men
med Guds hjelp skall jag från denna stund blifva
annorlunda." Och det blef hon verkligen, så väl mot sin
man, som mot andra, och freden inom detta hem stördes
icke mera.

175. Brudgåfvan.

1 Cor. 13, 5. Kärleken skickar sig icke ohöfligt; han
söker icke sitt; han förtömas icke; han tänker
icke argt.

Presten Flattich i Wurtemberg blef en gång
bjuden på bröllop hos en af sina sockneboar. Efter
måltiden emottog brudparet, enligt landets sed, af gästerna
åtskilliga gåfvor. Då Flattich såg det, gicK ban bort
till de nygifta och sade: "Jag har ätit och druckit
med eder; det är således icke mer än billigt, att jag
också kommer med en gåfva. I veten väl, att gamle
Flattich hvarken har penningar eller dyrbarheter (han
utdelade nemligen bland socknens fattiga och sjuka
sina inkomster, så fort de inflöto). Det oaktadt vill
jag skänka eder någonting, som kan vara er till stor
nytta, om I viljen akta derpå. I hållen mycket af
hvarandra, ären glada och förnöjda, samt önsken, att
detta alltid måtte fortfara. Jag vill nu gifva eder
något att noga betänka. Alla menniskor hafva sina
goda och onda dagar. När nu under eder
samman-lefnad kommer en dag, då det icke rätt vill gå med
kärleken, den inbördes glädjen och förnöjelsen, sä
länken blott: "I dag har visserligen jag eller min
hustru sin onda dag, men haf blott tålamod. Den
goda kommer nog tillbaka." Brudparet smålog;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free