Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 40. Oärlighet och Bedrägeri - 191. Drömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’266
IiO GUDS BUD.
ögonblick uppmanade fordringsegaren att närmare
förklara sig, sade ban belt kort, det hans samvete
förbjöd honom, att under sådana omständigheter
fullfölja sitt kraf. Han efterskänkte hela fordran och
uppmanade rätten att afsluta saken och påföra honom
rättegångskostnaderna. Ändtligen aflägsnade ban sig
med de orden: "Det är bättre att förlora 10,000 rdr,
än att bringa en menniskas själ i helvetet." Fyra
dagar derefter visade- han skuldsedeln, hvilken under
tiden tillfälligtvis kommit till rätta, och sönderref den
i domarens åsyn.
Den samvetslöse gäldenären hade med segrande
uppsyn återvändt till sitt hem; men hans glädje var
af kort varaktighet. Efterföljande natt oroades han
till den grad af en förskräcklig dröm, att han uppgaf
ett högt skrik, hvaraf hans i rummet bredvid sofvande
barn uppväcktes. Trenne nätter efter hvarandra
förföljde honom samma dröm. Ilan tyckte sig nämligen
se sitt landställe uppfyldt af svafvellågor. Öfver
porten lästes följande inskrift: "Den gudsföraktande
menedarens eviga boning". Porten öppnades och en
förfärlig varelse drog honom med våld genom
densamma. Denna fasaväckande syn grep honom så djupt,
att han följande morgon ej förmådde lemna sängen.
Visserligen erfor han äfven kroppsliga lidanden, men
hans själ plågades isynnerhet af en oro, som dref
sömnen från hans ögon, och alldeles uttömde hans krafter.
Hans tvenne vackra små döttrar greto och jämrade
sig; den yngsta sprang till presten i närmaste by och
bad honom komma till hennes far. "Pappa håller på
att dö," sade hon, "och går kanske för evigt förlorad."
"Det senare skall med Guds hjelp icke ske," svarade
presten och följde genast med flickan, som under
gåendet yttrade följande ord: "Käre herr pastor! säg
pappa, att han icke får fara till helvetet, utan att han
måste omvända sig och komma i himmelen till Herren
Christum. Icke sannt, att ni skall säga honom det?"
— "Jo, kära barn," svarade pastorn, "det vill jag
visserligen göra." Vid själasörjarens ankomst, hade
den sjuke af matthet inslumrat, men vaknade snart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
