Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 40. Oärlighet och Bedrägeri - 191. Drömmen - 192. Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’268
IiO GUDS BUD.
er vara god emottaga räntan på eder fordran och har
fogat anstalt, att sjelfva kapitalet efter några dagar må
tillställas er." — Och han höll redligt ord. Den
förvånade juden utbröt: "Lofvad vare Abrahams Gud! lofvad
vare mina fäders Gud, hvilken från fördömelsen frälsat
en själ!"
Den nyomvände mannen lät nu ingenting vara sig
angelägnare, än att sörja för sin själ, och i sann
gudsfruktan uppfostra sina barn. Han kunde icke nog prisa
Herren, hvilken af långmodighet och kärlek räddat
honom såsom en brand ur elden och gjort honom delaktig
af Guds barns arfvedel i ljuset. Hans efterföljande lif
bar omisskänneliga tecken på den förändring, som med
honom försiggått, och var för många till stor
uppbyg-gelse. Några år senare skildes han från detta jordiska,
efter att hafva åt sina barn meddelat en hjertlig
välsignelse, samt aflagt en uppriktig syndabekännelse, men
tillika en bekännelse, så väl om sin fasta tro på Guds
nåd i Christo, som om sin visshet på evig salighet.
193. Juvelerna.
»Syr. 4, 9. Hjelp den, som öfvervåld sker ifrån den, som
honom orätt gör, och var oförskräckt, när du döma skall.
En juvelerare i Wien kom en gång till en adelsman
och bjöd , ut några juveler. Adelsmannen bad att få
behålla dem en dag, för att utvälja dem, som mest
behagade honom. Den andre, som icke misstänkte något
ondt, samtyckte dertill, och qvarlemnade en hel låda
med smycken och dyrbarheter. Då han andra dagen
återkom för att afhemta sin rättmätiga egendom och
tillika höra om det skulle blifva någon handel,
förnekade adelsmannen fräckt att hafva emottagit några
juveler. Egaren försäkrade, att lian qvarlemnat en hel
låda, och gjorde reda för hvad den innehöll; men
förgäfves! adelsmannen fortfor att bestämdt neka. Som
juveleraren ej hade några bevis, vände han sig till den
ädle kejsar Josef den andre, hvars kända rättrådighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
