- Project Runeberg -  Christlig läsebok för skolan och hemmet : 400 sannfärdiga berättelser ordnade efter Luthers katekes /
282

(1876) [MARC] Author: Edvard Mau
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 200. Adolf Hornberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’282

iio guds bud.

mynt. Adolf gladdes i sitt hjerta, och prisade Gud,
som på en gång gjort honom så rik och lycklig.
"Men huru skall jag, utan att bli sedd, kunna frakta
hem min skatt?" frågade han sig sjelf. Han beslöt
då att för tillfället gömma den i ett ihåligt träd,
och när mörkret inbrutit, derifrån afhemta den. Med
hastiga steg begifvande sig på hemvägen,, hejdade
han på en gång sin fart och frågade: "Äro dessa
penningar verkligen mina? Kan jag med godt
samvete behålla dem? Har den person, som nedgräft
dem, inga arfvingar? Men," tröstade han sig, "hvar
skall man finna rätt på dem?" — "Det angår icke
dig," invände samvetet, "det må öfverheten sörja för;
nog af, att du vet, det penningarna icke tillhöra
dig." Vid hemkomsten omtalade han sitt fynd för
hustrun, som högt jublade; men då mannen
meddelade henne sina betänkligheter, blef hon tyst och
nedslagen, ehuru hon måste medgifva, att han hade
rätt. Likväl återkom hon ständigt till den tanken:
"Om penningarna ändå tillhörde oss!" Sedan de båda
makarna en stund tänkt fram och tillbaka, och från
alla sidor betraktat saken, sade de slutligen ganska
bestämdt: "Nej, penningarna tillhöra oss ej; vi vilja
hädanefter såsom hittills på ärligt sätt med våra
händer förtjena vårt uppehälle, hvilket säkert skall
medföra mera välsignelse, än dessa penningar kunna
göra." — "I Guds namn," fortfor mannen, "vill jag,
sedan jag hemtat kannan, gå till presten och fråga
hvad han tillstyrker." Detta skedde; presten
betraktade med förundran den fattige och sade:
"Gudfruk-tige, redlige man! ni handlar alldeles riktigt. Guds
välsignelse skall ej heller- uteblifva. Sannolikt finnes
någon, som har laglig rätt till penningarna; i annan
händelse tillhöra de fursten, men på det ni må få
företräde hos honom, skall jag lemna er ett bref till hans
hofpredikant."

Följande morgon gick Adolf med sitt fynd till
den 6 mil derifrån belägna staden. Då han fått
tillträde till fursten, berättade han helt enkelt
tilldragelsen, tog fram kannan och satte den på bordet. Hof-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free