Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 200. Adolf Hornberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLIGHET OCH TROHET.
■285
farfars farfar, Hans von Hornberg, varit den siste af
detta namn." Fursten begärde att få se Adolfs
dopsedel; sedan han läst den, vände ban blicken mot
himmelen, fattade den redlige handtverkaren hand
och sade: "Guds vägar äro underliga. Adolf
Hornberg, den skatt ni funnit och så ärligt öfverlemnat
åt mig, tillhör efter gudomlig och mensklig lag er
och ingen annan. Godset Hornberg, hvilket hittills
varit i min besittning, tillhör eder likaledes. Det
har i forna tider ej afkastat mera än 600 gyllen,
men nu uppgår inkomsten deraf till 1,500 samma
mynt. Jag är minst skyldig er 60,000 gyllen, som
jag och mina förfader uppburit af egendomens årliga
afkastning, och dessa skola oförtöfvadt återbetalas till
er." Adolf blef underlig till mods och började gråta;
men ville ingenting emottaga. "Gud bevare mig att
behålla ert rättmätiga arf!" sade fursten. Han
befallde, att silfverkannan skulle återlemnas, afstod
godset och lät hos kejsaren förnya Hornbergska
slägtens adelskap. Med djup rörelse samt innerlig
tacksamhet mot Gud och menniskor, emottog Adolf hvad
honom med rätta tillhörde, men ville icke höra
omtalas några efterräkningar; då fursten ej kunde förmå
honom att ändra sitt beslut, ansåg han ofvanstående
summa såsom en skänk, för hvilken han af allt hjerta
tackade Adolf, som nu bestigit den lyckans höjd, från
hvilken hans förfäder blifvit nedstötta. Han bibehöll
alltid samma fromma och ödmjuka sinne, blef de
fattigas välgörare och visade tillika med sin hustru, att
denna oväntade lycka ej lände till deras själars förderf.
För allt gaf han Gudi äran, och ända till sin sista
stund var hans hjerta genomträngdfc af djup och innerlig
tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
