Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 202. Den redlige skolläraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLIGHET OCH TROHET.
■289
vård som vederqvickelse, och den arme fadren var ur
stånd att tillfredsställa deras behof. "Kära barn!"
sade han, "jag eger icke en skilling a/t använda till
eder nytta." — "Har du icke de 150 dukaterna,
preussaren lemnade dig?" frågade hustrun, "och som du
aldrig skref något qvitto, kan ingen veta, att de äro
i ditt förvar." — "Kom icke med sådant tal," svarade
mannen; "jag har lefvat så många år, utan att göra
någon menniska orätt, och vill på gamla dagar ej
börja dermed." Hustrun föll honom gråtande om
halsen och sade: "Är ditt hjerta hårdt som sten?
Vill du vara en så obarmhertig fader, att du icke
förbarmar dig öfver dina egna barn?" — "Gud är
deras rätte fader," svarade Ehnlich. "Han vill och
kan hjelpa dem. Om jag i min nöd använder olofliga
medel, så förtörnar jag denne deras himmelske
beskyddare och hjelpare." Utan att tillägga ett ord, slet han
sig ur hustruns armar, skyndade till sitt rum,
förseglade och öfversände till husarens broder de 150
dukaterna, hvilka kommo ganska väl till pass, emedan
mannen hade en son, som läste till studentexamen, och
utan denna oväntade hjelp, hade det varit fadren svårt
att tillräckligt understödja honom. Vår Herre tog
dock icke sin hand från den redlige skolläraren, hvars
barn småningom tillfrisknade och genom fadrens
oaflåtliga bemödanden med tiden erhöllo en god
uppfostran. Sjelf ytterst simpelt klädd, lefde han i allt
mycket tarfligt och använde till de ungas nytta hvad
han kunde spara. Inom kort insjuknade och dog den
gode mannen och efterlemnade, utom sex oförsörjda
barn, nästan ingenting. "Käre himmelske fader!"
utropade hans syster, då hon såg honom nära döden,
"hvad skall det blifva utaf dessa hjelplösa varelser?"
Den döende, som hörde hennes ord, reste sig upp ocli
sade: "Bekymra dig icke derom, kära syster: Jag
efterlemnar åt dem en stor skatt; jag efterlemnar ...
min välsignelse," och derpå afsomnade han lugnt.
Hans barn blefvo också alla väl försörjda; i synnerhet
äldsta dottern, som kom till sin gudmor. ’Flickan,
Mau, Läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
