Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 43. Girighet - 205. Den girige köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
TIO GtTDS BUD.
en gång reparerades, hade man i yttersta ändan upptäckt
ett undangömdt källarhvalf, hvilket genast blef
igen-muradt, och såsom han hoppades äfven bortglömdt af
de få, som hade kunskap derom. Der skulle nu hans
skatter förvaras. För goda ord och god betalning
förmåddes en smed att under tysthetslöfte på hvalfvet
anbringa en dörr, med ett så beskaffadt lås, att då det
smällde igen, kunde det inifrån icke öppnas. Sedan
arbetet härmed, hvilket endast räckte några få nätter,
var slutadt, uppfylldes hvalfvet af penningar och
dyrbarheter. Köpmannen iakttog likväl den försigtigheten,
att i huset qvarlemna åtskilliga saker af mindre värde,
tillika med en hop matvaror; för öfrigt omtalade han
för ingen, icke en gång för sin hustru, hvar skatterna
voro förvarade, och afbidade sedan lugnt fransmännens
ankomst.
Då fienden inryckt i staden och kommit till
köpmannens bostad, togos de varor och lifsmedel, som
på-funnos, genast i besittning, hvarpå huset genomsöktes.
Alla dess innevånare greto och jemrade sig; isynnerhet
visade husbonden stor bestörtning; han ställde sig i
gathörnen, vred händerna samt klagade öfverljudt; och
likväl hade ingen i hela staden så litet skäl till klagan,
så mycket mer som fienden, sedan värsta stormen var
öfverstånden, måste bidraga till förökandet af hans
välstånd. Han inlät sig nämligen med de dagligen
genomresande främlingarna i en så fördelaktig byteshandel,
att han icke allenast fick sina förluster rikligen ersatta,
utan kunde dessutom i den hemlighetsfulla källaren
upplägga än flera högar af dukater. Som det utgjorde
hans största glädje att betrakta och räkna sina skatter,
sysselsatte han sig dagligen åtminstone en timme
dermed. Likväl underlät han icke att emellanåt besöka
värdshuset eller källaren; visst icke för att förslösa
penningar, dertill var han alltför girig; men för att
inhemta handelsunderrättelser och om möjligt komma
i tillfälle att "kara än mera under sin gryta" såsom
ordspråket lyder, och var det honom ganska påkostande
att för den goda sakens skull se sig nödsakad att hvarje
gång gifva ut några öre för ett glas vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
