Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Nionde och Tionde buden - 46. Invärtes strid - 219. Mannen, som drog sig ifrån verlden och lefde för sig sjelf - 220. Guds ords kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVÄRTES STRID.
317
alt den gick i tusen bitar. Vid åsynen af styckena,
som lågo helt stilla omkring honom, föll det liksom
fjäll från hans ögon, och han kände med blygsel och
förlägenhet, att vreden hade sitt säte i hans eget hjerta,
hvarföre han, föresättande sig att hädanefter söka
orsaken till sina fel inom och icke utom sig, fattade det
beslut, att återvända till sina forna förhållanden.
320. Guds Ords kraft.
1 Tliess. 4, 6. Detta är Guds vilja, att ingen förfördelar
eller besviker sin broder i handel och vandel; ty
Herren är en hämnare öfver allt detta.
I en pommersk by afled 1844 en gammal bonde,
efter att hafva tillbragt de sista åren af sin lefnad hos
en gift dotter. Så litet den gamle efterlemnade, var
det dock tillräckligt för att uppväcka dotterns och
magens girighet. Ibland annat voro de mycket
angelägna att för de öfriga slägtingarna undangömma ett
qvitto på 25 rdr, hvilka fadren, utan någons vetskap
lånat dem. Då de nu en afton, sittande tillsammans i
det lilla rummet, rådslogo om bästa sättet att utföra
sitt bedrägeri, stördes de af äldsta dottern, hvilken vid
bordets andra ända öfverläste några bibelspråk, som hon
följande dag skulle uppläsa för presten. Genom att
gång efter gång upprepa ett och detsamma, försökte
flickan, som hade trög fattningsgåfva, att i minnet
in-pregla sin lexa, hvilken denna afton bestod af Jesu ord
i Matthei 16 kapitel, 26 vers: "Hvad gagnar det en
menniska, om hon vunne hela verlden, men toge skada
till sin själ?" Ehuru dessa dyra ord uttalades i en
enformig, sjungande ton, hvilken så litet tycktes egnad
att åt åhörarna gifva något intryck af deras
andemening, voro de, under för handen varande
omständigheter, oroande för föräldrarna; de tillsade således flickan
att läsa lågt, hvilket bon först samvetsgrannt iakttog,
men utan att sjelf veta det, frammumlade hon allt
högre och högre det vigtiga bibelstället, hvilket gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
