Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 48. Guds uppehållande nåd - 227. Johannes Brentz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
BES APOSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
af staden; der skall du linna ett hus hvars dorr står
öppen. Gå då genom densamma uppför trappan och
göm dig på vinden." Tyckande sig hafva erhållit en
vink af Herren, började han, med brödet under armen,
sin vandring. Han fann alla dörrar tillslutna med
undantag af den sista, genom hvilken han ingick, kröp,
utan att någon blef honom varse, upp på vinden och
gömde sig bakom en vedstapel. Redan följande dag
inryckte en kejserlig öfverste, som hela fjorton dagar
spanade efter den ryktbare predikanten och läraren,
hvilken för de romersk katolska var en nagel i ögat.
Genom att lyssna till det, som sades på gatan, erfor
Brentz, huru ryttarna, hvilka under efterspaningarnas
fortgående allt mera närmat sig, slutligen uppnått det
hus, hvaruti han var undangömd. Medan han i denna
nöd till Herren uppsände varma böner, hörde lian helt
nära sitt gömställe klingandet af svärd. Faran att blifva
upptäckt var öfverhängande, och en gång måste han,
for att undgå ett sabelhugg, böja sig ned. Ändtligen
hörde han till sin glädje soldaterna yttra: "Låtom oss
skynda bort! Han finns icke här." Redan följande
dagen lemnade de staden.
Men huru kunde Brentz hela 14 dagar lefva af
ett enda bröd? Visserligen icke utan ett underverk af
hans himmelske Fader, genom hvars kärleksfulla
anstaltande en höna redan första dagen smugit sig upp
på vinden, i flyktingens närhet nedlagt ett ägg och
emot sin natur tyst och stilla gått sina färde. Af allt
hjerta prisande och lofvande Gud för Hans outgrundliga
godhet, tog Brentz ägget, skar dertill ett stycke af
brödet och fick sålunda ett godt och stärkande mål.
Dagen derpå återkom hönan i samma ärende, hvarmed
hon fortfor 14 dagar, eller så länge Brentz var i behof
af hennes hjelp. Märkvärdigt nog syntes hon icke till
på femtonde dagen, hvilken just var den dag, då Brentz
hörde folket på gatan ropa: "Nu äro de borta." För
säkerhets skull qvarstannade han till aftonen, och
dagen tillbragtes under lof och pris till Honom, hvars
godhet varar evinnerligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
