Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 52. Samvetet - 248. Den resande skomakaregesällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samvetet.
379
Schubert predikade, träffades han så af Ordet, att det
tycktes honom, som hörde han sin egen
förkastelsedom. För att komma undan de rörelser, hvilka den
Helige Ande genom denne redlige lärares varningar
uppväckte i hans inre, beslöt han byta om
vistelseort. Under sina vandringar stannade han en tid i
Stockholm, der en predikan i tyska kyrkan på honom gjorde
ett än djupare intryck. Som hans samvetes
anklagelser nu blefvo allt högljuddare, beslöt han i sin
förargelse att fara vidare och anlände till Petersburg, der
pastor Blaschnig med Anda och kraft predikade om
nödvändigheten af snar och upprigtig omvändelse. Ännu
en gång träffad af Ordets tveeggade svärd, sade han
till sig sjelf: "Jag tror, att all verldens prester
sam-mansvurit sig att fördöma mig;" och som han i följd
af denna öfvertygelse ej heller trifdes i Petersburg,
lemnade han denna stad, för att sätta sig ned i Reval.
Herren, som ännu icke tröttnat att arbeta på hans
hjerta, dref honom att höra domkyrkopredikanten
Mickwitz, som grundligt och hjertskakande utlade
liknelsen om den förlorade sonen. Orden voro liksom
spjut och naglar i den stackars ynglingens hjerta,
hvilken redan så ofta försökt undkomma den gode
Herdens lockelser. Slutligen förmådde han ej längre härda
ut, och som hans synder föreföllo honom lik ett högt
berg, hvilket tyngde på hans hjerta, klagade lian sin
nöd för presten i församlingen. Denne förmanade honom
kärleksrikt att icke längre fly undan för Herran, utan
gifva honom sitt hjerta helt och odeladt, hvilket han,
uppmuntrad af Jesu ord: "den till mig kommer,
kastar jag icke ut" också gjorde, och efter att sålunda
hafva erfarit den nåd och sanning, som kommit genom
Jesus Christus, vandrade han sedan genom lifvet med
en christens frimodighet och gladde sig, att af
Herrens mäktiga hand hafva blifvit "frälsad ur jägarens
snara." (Ps. 91: 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
