Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Andra Artikeln - 53. Jesus Christus, verldens Frälsare - 255. Herden och lammet - 256. Det sista ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
BEN A POSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
egde? Den erfarne och kristligt sinnade mannen
lofvade att i det liktal, han ämnade hålla öfver barnet,
besvara deras fråga, hvilket skedde ungefär i följande
ordalag: "Efterlefvande, sörjande föräldrar! I frågen
måhända, hvarföre Gud tagit ifrån eder ert barn!
Förmodligen har det skett af den orsak, att Han
ville hafva någon af er slägt hos sig i himmelen, och
då I gamla ej tyckas hafva lust att komma dit, skullen
I sannolikt älfven derifrån förhindrat ert barn. Hören
härom en liknelse. Det var en gång en god herde,
hvilket för att locka in fåren i fårhuset, framlade
innanför den öppnade dörren utmärkt godt foder, men
de öfvermätta fåren syntes icke hågade att gå in, och
oaktadt han jagade dem omkring på gården visste de
alltid att hålla sig på afstånd från dörren. Men när
ban slutligen tog ett litet lam och bar det in i huset,
då skyndade den öfriga hjorden efter. Den gode herden
är Jesus, fårahuset är himmelen, det lilla lammet är
ert barn. Om I för det samma hysen faders- och
modershjertat så skynden att följa det! Herren bär
lammen förut, på det de gamla må komma efter."
350. Det sista ordet.
1 Cor. 2, 2. Jag beslöt att icke veta något annat ibland
eder, utom Jesus Christus och Honom korsfäst.
En förnäm herre uttryckte en gång för pastor
Schöner i Nürnberg sin förundran deröfver, att pastorn
i alla sina predikningar hade till hufvudämne
menniskans naturliga förderf och hennes återlösning genom
Jesus Kristus. Till svar härpå sade Schöner, att det
ofta föreföll honom, som predikade han för sista
gången, eller som om någon af hans åhörare för sista
gången afhörde en predikan, hvarföre han ej ville
försumma tillfället att väcka eftertanke, förmana till
omvändelse och visa på Kristus, syndares vän, så att
ingen af de honom anförtrodda själarna inför Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
