Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Andra Artikeln - 57. Christi rättfärdighet - 267. Indianen och den hvite mannen - 268. Barnet vid konungens bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTI RÄTTFÄRDIGHET.
405
summans en gudstjenst och blefvo af samma predikan
väckta till bekymmer om sina själars salighet. Inom
kort fick indianen nåd att, genom tillegnandet af
Christi försoning och rättfärdighet, tro sina synders
förlåtelse, hvarefter glädje och frid intogo hans hjerta.
Den hvite mannen, hvilken på länge icke kunde fatta
nåden i Christo, nedtyngdes af sorg och ångest och
var nära att falla i förtviflan. Slutligen fick äfven
han tröst och hugsvalelse genom det glada budskapet
om syndares frälsning. Någon tid derefter träffade
han sin indianske vän, och under samtal om den nåd,
som vederfarits dem, yttrade han: "Hvarföre skulle
jag så länge gå med ett bedröfvadt och nedslaget
hjerta, då du deremot så snart blef tröstad?" — "Det
skall jag säga," svarade indianen. "Kommer der en
rik furste och erbjuder dig en ny klädning, så
betraktar du den, du har på dig, och tänker vid dig sjelf:
’jag vet icke hvad jag skall säga härom; min
klädning är ju rätt bra; jag tror den kan ännu räcka
ganska länge.’ Fursten tillbjuder då mig de nya
kläderna; jag ser på min gamla röck och säger: ’den
duger icke mer,’ hvarföre jag är glad att kasta bort
den och påtaga en ny. På samma sätt försökte du,
om din egenrättfårdighet icke ännu en tid kunde göra
tjenst; du hade svårt att anse den såsom oduglig och
låta den fara. Jag, stackars indian, var så godt som
naken och gladdes derföre öfvermåttan, då Christi
rätt-färdighets kläder blefvo mig erbjudna och tillegnade.
SOS- Barnet vid konungens bord.
2 Cor. 5, 21. Den der icke visste af någon synd,
gjorde Han till syn/l för vår skull, på det vi skulle
varda Guds i-ättfardighet genom Honom.
Då Elisabeth Christina, drottning af Preussen,
en dag gick omkring i trädgården vid det en mil från
Berlin belägna lustslottet, Schönhausen, blef hon
uppmärksam på en femårig flicka, dotter åt den fromme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
