Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 59. Om tron - 285. Ett märkvärdigt tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den" a postoltska bekännelsen.
385. Ett raärkvärdlgt tillfrisknande.
Matth. 9, 22. Josus sade: Yar vid god tröst min dotter;
din tro liar räddat dig. Och från samma stund var
qvinnan räddad.
Den vördnadsvärde pastor Moser i "Wurtemberg
berättar ur sitt eget lif följande märkliga händelse. "I
Hohentwiel led jag förfärligt af gikt i höften och
öfriga lemmar, så att jag måste gå med krycka under
ena armen och käpp i den andra handen, och ändå
kostade det mig stor ansträngning att taga de få stegen
från sängen till bordet. En morgen, sedan jag satt
mig ned och lagt käpp och krycka ii rån mig, läste jag
i Bibeln de herrliga berättelserna, om huru Jesus
botade halta cch krymplingar, som fördes till Honom.
I mitt hjerta gifvande Herran äran, tilltrodde jag
Honom, att, der Han fann uppriktig tro, från sin
himmelska thron ännu kunna göra detsamma. Sålunda
öfvertygad, att Han, om Han ville, äfven kunde göra
mig helbregda, hemställde jag helt och hållet åt
Honom, hvad Han i sin kärlek och visdam fann bäst och
rådligast. Mot middagen fick jag besök af general
Roman och af doktor Aepli från Discnhofen, och då de
skulle gå, bad jag om ursäkt, att jag af min sjuklighet
hindrades att följa dem till dörrer. "Vid åsynen af
kryckan och käppen, sade doktorn: ’’Hvilka
fruktansvärda saker är icke detta!" Jag svarade, att jag
tackade Gud, som i skogen låtit växa träd, hvilka kunde
vara mig till så stor tjenst. Sedan de lemnat mig,
glömde jag för ett ögonblick min belägenhet, och
resande mig upp, fann jag till min förundran, det jag
hade kraft att stå för mig sjelf. Jag tog ett steg
framåt och kunde gå; jag tog med simma glada
erfarenhet flera steg; slutligen gick jag utan käpp eller
krycka och utan att känna någon smärta, så länge jag
ville, fram och tillbaka på golfvet. Då generalen om
aftonen återkom, tog jag emot honom vid dörren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
