Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 60. Bekännelse af den christna tron - 287. General Schmettau och konungen af Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekännelse atf den christna tron. 433
nungen fortfor att göra sig lustig öfver generalen och
dref på ett så hårdt och bittert sätt gäck med honom,
att denne i förstone icke fick fram ett ord. Sedan
Fredrik en stund stillatigande fått vänta på svar, sade
generalen lugnt och frimodigt: "Ers majestät är i många
afseenden mycket klokare och lärdare än jag; dertill
vördar jag eder såsom min herre och konung,
hvarföre en strid i andliga ämnen er och mig emellan vore
högst opassande. Det oaktadt förmår ni ej beröfva mig
min tro; och om det, emot all sannolikhet, lyckades
eder, skulle ni tillfoga mig en förfärligt stor och eder
sjelf en icke så ringa skada." Förvånad öfver dessa
sista ord, blef konungen stående och sade med
temligen bister uppsyn: "Hvad säger ni? Skulle jag
tillfoga mig sjelf skada, ifall jag beröfvade eder er tro?"
Med lugn och orubblig fasthet svarade Schmettau:
"Ers majestät tycker sig, såsom jag hoppas, i mig
hafva en god och pålitlig tjenare, och jag tror, att ni
deruti ej misstager er. Men om jag förlorade tron på
Guds Ord, som är mina fötters lykta och ett ljus på
alla mina vägar, hade ni i mig det mest jämmerliga
ting, ett vacklande rör, hvarpå ni hvarken i
freds-eller krigstider kunde förlita eder." Utan att svara
ett ord, gick Fredrik, sedan han ett par minuter varit
försänkt i djupa tankar, några steg framåt och sade i
en vänligare ton: "Säg mig då, Schmettau, hvad du
egentligen tror." — "Jag tror på mina synders
förlåtelse för Christi skull," svarade generalen lugnt och
bestämdt. "Jag tror på ea gudomlig försyn, som
räknar hvarje mitt hufvudliår, och jag tror på ett evigt,
saligt och herrligt lif efter detta timliga." — "Och
på allt detta tror du med full och fast öfvertygelse?"
— "Ja, i sanning, ers majestät!" Under ett ögonblick
af djup rörelse fattade konungen generalens hand och
sade: "Du är lycklig, Schmettau," hvarefter han helt
tyst och eftertänksam fortsatte sin väg, ocli man har
ej hört, att han sedan giorde Schmettaus tro och
gudsfruktan till föremål för hån ocli begabberi.
Mau, Läxbok.
Ill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
