Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 65. Förnöjsamhet - 317. Den döende vedhuggaren - 318. Medel mot dåligt lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
bi .is apostoliska bekännelsen.
tills kunna tacka och prisa Honom för de andliga och
lekamliga välsignelser, hvilka han under mitt långa lif
beskärt mig."
Prestmannen, som icke tyckte sig behöfva trösta
den, hvilken i Guds Ord hade sina fötters lykta och ett
ljus på alla sina vägar, äfven då dessa förde genom
dödens mörka dal, sade efter en stunds tystnad: "Gode
gubbe: det gläder mig, att du, såsom det egnar en
Christen, med gladt mod burit jordlifvets
besvärligheter, och nu är beredd att underkasta dig Guds vilje."
"Ja," svarade den gamle, "jag tackar Gud, att Han
skapat mig till detta förgängliga lifvet, och ännu mera,
att Han genom sitt Ord skapat mig till ett lif, som
icke förgås. Rätt snart skall jag komma i besittning
af den krona, Christus förvärfvat mig. Det högtidliga
ögonblicket nalkas. Tack, käre vän! för ert sista besök
här i lifvet!" Derpå sade han, vändande sina ögon mot
höjden: "Fader! i dina händer befaller jag min ande!"
och insomnade lugnt i den sista sömnen.
Då presten derefter lemnade rummet, kände han
hos sig uppstiga den önskan, att äfven han en gång
måtte dö den i Christo rättfärdiges död.
318. Medel mot dåligt lynne.
1 Tim. 6, 17—18. Bjud de rika i denna verlden att
icke vara högmodiga, ej heller sätta sitt hopp på
vansklig rikedom, utan på lefvande Gud, som
rikligen gifver oss allting till åtnjutande; samt att göra
godt och varda rika på goda gerningar, gifmilda,
meddelsamma.
I London bodde en gång en mycket rik man, vid
namn Blackwell. Han lefde ogift, och oaktadt han af
naturen var af ett godmodigt sinnelag, hade han genom sitt
ensamma lif och brist på sysselsättning blifvit orolig och
missnöjd med sig sjelf och andra. Stundom uppvaknade
hos honom den frågan: "Hvad gagnar mig de skatter,
öfver hvilka jag dag och natt rufvar? De ligga der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
