Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 66. Döden och evigheten - 326. En slående fråga - 327. Den döende höfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden och evigheten.
491
med den sjuke, hvilken, liksom sin kamrat visserligen
visade någon förskräckelse, men tillika ett sä
förhär-dadt sinne, att han vid alla frågor iakttog ihärdig
tystnad, hvarföre presten steg upp och höll, innan han
lemnade rummet, ett hjertgripande afskedstal, i hvilket
han bad den sjuke besinna, att han hade att välja
emellan evigt lif och evig död, mellan den största
välsignelse och den största förbannelse.
Då han dagen derefter på kallelse åter infann sig
hos den döende, fann han honom mycket förändrad.
Han grät, vred händerna, kallade sig en förtappad
syndare och bad själasörjaren, hvilken han förut kuappt
bevärdigat en blick, säga honom något tröstens ord.
Visande sig på en helt annan sida än dagen förut,
anropade Moser, med stadig och genomträngande
stämma i fast tro och förtröstan, Honom, som icke vill
någon syndares död. Öfverväldigad af rörelse, instämde
den sjuke först med svag och darrande, men sedan
med stadig och tillitsfull röst i Mosers bön och tog
sålunda sin tillflykt till den i Jesu blod åt arma syndare
erbjudna nåden.
Om hans kamrat vet man, att Mosers allvarliga
fråga: "Är ni verkligen säker derpå?" väckte honom
ur syndasömnen. Den tanken, att Bibelns ord om en
vedergällning och ett lif efter detta icke torde vara att
förakta, dref honom slutligen till läsning af Guds Ord,
hvarigenom han kom till visshet om syndernas
förlåtelse och evig salighet.
327. Hen döende höfdingen.
Ps. 23, 4. Om jag än vandrade i en mörk dal, fruktade
jag intet ondt; ty du är när mig; din käpp och staf
trösta mig.
En höfding på Söderhafsöarna hade i sitt
oomvända tillstånd den befattningen att anskaffa
menniskooffer. Då konungen en dag befallde honom tillföra
honom ett sådant, och han var i förlägenhet att finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
