Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 66. Döden och evigheten - 328. Johan Hedingers saliga död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödeN och evigheten.
493
ehuru han således knappt upphunnit medelåldern, hade
hans af ihålligt arbete och stora ansträngningar
utmattade kropp redan länge lutat mot grafven.
Föregående sommar och höst märkte han mycken svaghet,
ett tillstånd hvilket mot julen utbröt i en häftig
feber. Från sjukdomens början var han säker, att
den skulle slutas med döden, hvarföre han af gladt
och uppriktigt hjerta prisade sin Gud och Frälsare.
Likväl erkände han sig fordom hafva varit plågad af
fruktan för döden. "Såg jag ett berg," berättade han,
"så uppstod hos mig den tanken: du fasta berg! du
trotsar tidens makt; men jag skall deremot förgås.
Såg jag ett stort träd, sade jag till mig sjelf: huru
gammalt är icke detta träd! jag deremot har endast
en kort tid att lefva. Stycken af ett sönderslaget
glas predikade för mig om denna verldens
förgänglighet. Nu deremot, då döden med stora steg nalkas,
hafva alla dessa skräckbilder försvunnit. Esaie ord,
att den rättfärdige, den i Christo rättfärdige, skall
det gå väl, gälla ännu, och sanna gudfruktiga behöfva ej
frukta döden."
Den 17:de December samlade han omkring sig
sina närmaste och förmanade dem att låta kärleken
till denna verlden fara och i dess ställe under daglig
kamp och allvarlig sjelfförsakelse bemöda sig att
efterfölja Christus; "ty," tillade han, "huru eländig vore
jag icke, i fall jag, af läkarens utsago med ångest och
bäfvan skulle sluta, huruvida jag ännu hade tillräcklig
tid att omvända mig och göra bättring. Nu kan jag
med ett barns glädje och frimodighet lägga mig ned i
skötet af den frälsare, vid hvilken min själ redan länge
varit fästad, och lugnt afvakta min i Guds rådslag
bestämda dödsdag. Som jag fått nåd att eftersträfva
frid med alla menniskor, vet jag icke af några andra
fiender än dem, som stå emot Jesu Christi, Guds Sons
rike. Yäl är jag villig, om Han så behagar, att än
längre bära korset efter Honom; men det förefaller
mig, som vore min bestämmelse i denna verlden
fullbordad, och i fall Herren icke mera anser mig duglig
att lida och verka för hans ära, lemnar jag gerna åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
