Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 66. Döden och evigheten - 328. Johan Hedingers saliga död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden och evigheten.
495
förstå hans ord, som kommo från ett uppriktigt hjerta,
tackade för hans omsorg — och sade sig hålla
innerligt af honom. — Annandag jul ville han ännu en gång
se sin hustru, hvilken, utmattad af oro och nattvak,
gått att söka någon hvila. Då hon nalkades sängen
uppreste han sig helt glad för att omfamna henne och
sade med den mest röranda ömhet: ’’Kom hit, kära
själ, innan jag skiljes hädan. Visserligen går jag till
ett ställe, der man hvarken gifter sig eller bortgiftes,
utan är såsom Guds englar i himmelen (Matth. 22: 30).
Dock skola våra själar vara oskiljaktigt förenade."
Sedan tackade han henne för all kärlek och trohet, lade
handen på hennes hufvud och sade: "Herren vare ditt
beskärm och din stora lön! (1 Mose-B. 15:1) och kröne
dig med evig välsignelse!" Då hon för stor mattighets
skull måste föras bort och vände sig om, för att ännu
en gång se den käre, döende maken, tillropade han
henne sitt sista farväl: "Gå, i Jesu namn! Gud vare
med dig! God natt, god natt! Jag går förut; du skall
snart komma efter."
Derefter uppsände han för sin furste, sitt
fädernesland, sin familj och sina embetsbröder de varmaste
böner samt tackade Gud för hans många och stora
välgerningar. Sedan han slutat, lade han sig lugnt ned
och ville, emedan han kände att det led mot slutet,
icke mer intaga några medikamenter, utan förbidade
med stilla längtan sin förlossning. "Skynda dig, min
själ att gå ur fängelset!" sade han suckande.
"Hvarföre dröjer du så länge?" Då doktorn åter började tala
om möjligheten af den sjukes tillfrisknande, smålog han
vänligt och sade: "Hedinger småler, men dör likväl och
blir begrafven." Kort derefter tillade han: "Ingen må
numera fråga, huru jag befinner mig, liksom önskade
jag att längre lefva. Tvärtom dör jag rätt gerna, och
efter som jag ända hittills kämpat en god trones kamp
och står vid evighetens port, vill jag visst icke
återvända till jordelifvets vanskligheter."
Sista natten sjöng man för honom några
afskeds-sånger, och en vän tillropade honom: "Sabbaten
inbryter!" — "Jag har länge beredt mig till den da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
