Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 66. Döden och evigheten - 330. Det döende barnet - 331. Bergsmannen och hans brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
bi .is APOSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
att få se Honom." — "Hvar skall du få se Honom?"
— "I det eviga lifvet, i himmelen." — "När skall du
få se Honom?" — "Snart, rätt snart." — "Hvad godt
har Han gjort dig, efter du så längtar att se Honom?"
Utsträckande sina små armar, svarade barnet: "Såhär
han på korset dött för mig!" med hvilka ord han
uppgaf sin ande.
331. Bergsmannen ocli hans brud.
Sal. Höga Yisa 8, 6—7. Kärleken är stark som döden;
mycket vatten förmår ej utsläcka den eller strömmar
fördränka den.
Ar 1740 tilldrog sig i Fahlun följande händelse.
En rask grofarbetare lemnade en dag sin unga brud
med dessa ord: "Luciæ-dagen (den 13:de dec.) blifva
vi med Guds hjelp man och hustru, och få sätta våra
fötter under eget bord." — "Och skola med Guds
hjelp i vårt ringa hus föra ett fredligt och kärleksfullt
lif," svarade den trogna flickan, i detsamma hon tog
ett hjertligt farväl af fästmannen, som skyndade till
sitt vanliga grufarbete. Menniskan spår och Gud rår
— säger ett gammalt ordspråk. Utgången blef
ingalunda sådan, som de unga föreställt sig. Då presten
söndagen före Luciæ-dagen för tredje gången lyste för
dem i kyrkan, efter gammal sed tilläggande de orden:
"Oin någon mot detta äktenskap har någonting att
invända, han anmäle sig i rättan tid och tige sedan
stilla." Då anmälde sig ingen annan än den svarte
döden; ty ynglingen knackade väl morgonen derefter,
då han i bergsmansdrägt begaf sig till grufvan, som
vanligt på sin kärestas fönster och önskade henne en
god morgon; men god natt fick han aldrig säga henne.
Ett jordras beröfvade honom under dagens lopp lifvet
och det var icke en gång den unga fästmön beskärdt
att se hans döda kropp. Djupt bedröfvad, lade hon
åt sidan den blå halsduken med röda kanter, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
