Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 68. Användandet af Fader Vår - 336. Bonden såsom fredsdomare - 69. Bönen i allmänhet - 337. Gustaf Adolfs bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
ÈADElt VÅIt,
före gerna såg andra lefva i lugn och enighet. Då
emellan två af hans grannar uppstått en häftig strid,
hvilken hotade att föranleda en lång och kostsam
process, inbjöd han, sedan man förgäfves bemödat sig att
återställa friden, de båda parterna, tillika med några
goda vänner, än en gång till sig och sade: "Käre
vänner och grannar! Då våra förfäder skulle börja en så
vigtig sak, som den I förehafven, brukade de med
hvarandra först läsa ett andäktigt Fader Vår. Låtom oss
följa deras efterdöme!" Med blottadt hufvud och
hopknäppta händer uppläste han högt och tydligt Herrans
Bön, hvilken af de närvarande eftersades. Sedan man
uttalat ett allvarligt "Amen" vände han sig till de
stridande: "Bröder!" sade han, "viljen I ännu processa
med hvarandra?" Gripna af bönens Anda och Ordets
inakt, svarade båda, liksom med en mun: "Nej, vare
det långt ifrån oss!" räckte hvarandra handen och
ingingo en uppriktig förlikning.
69. Bönen i allmänhet.
337. Gustaf Adolfs bön.
Mattb. 26, 41. Vaken och bedjen, att I icke kommen i
frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.
Då Gustaf Adolf i trettioåriga kriget skyndat sina
nödställda trosförvandter till hjelp, och af denna
anledning med sin flotta landat vid pommerska kusten,
föll han på knä och tackade Gud för Hans beskydd
och nedkallade öfver sitt förehafvande Hans välsignelse.
För hans officerare och soldater var det djupt rörande
att se sin konung i eu så ödmjuk ställning och höra
lionom uppsända efterföljande bön: "Gud Allsmäktig,
som herrskar öfver himmel och jord, öfver vind och
haf! Huru skall jag kunna prisa Dig, derföre att Du
på denna farliga resa så nådigt bevarat mig! O, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
