Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 70. Förbön - 347 Den fromma och tålmodiga hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBÖN.
519
arbetet färdigt och den fromma qvinnan bedjande.
Utom sig af vrede, fattade han en käpp för att med
densamma slå henne; men då han närmade sig, hörde
han henne på efterföljande sätt lofva och prisa Gud.
Jag tackar Dig, käre, himmelske Fader, att Du,
till min gamla menniskas tuktan och dödande, samt på
det jag icke såsom fordom må tjena verlden och
efterfölja dess lustar och begärelser, gifvit mig min man.
Jag prisar dig, dyre Frälsare, att Du genom honom
och icke genom någon fremmande låter mig känna af
Dina lidanden, och att jag vid Ditt heliga bord fått
smaka något af den kärlek, med hvilken du intill
korsets död älskade mig. Äfven beder jag Dig, att
då Dina kärleksrika afsigter med mig gått i
fullbordan, Du icke må lemna min käre man åt evigt
förderf, utan omvända hans hjerta och göra honom
delaktig af samma nåd och salighet, som du vill skänka
mig, arma synderska." Den vid dörren lyssnande äkta
mannen greps vid dessa ord af ångest och fruktan;
käppen föll honom ur handen, och under högljudd gråt
inrusande i rummet frågade han sin hustru, huru hon
kunde bedja för en så ogudaktig varelse, som han var,
och om det ännu funnes nåd för honom? Hvem kan
beskrifva den fromma qvinnans känslor, då hon för sin
förkrossade och förödmjukade make fick förkunna det
glada budskapet om syndernas förlåtelse och Guds nåd
i Christo Jesu? Ur stånd att för sig sjelf behålla
glädjen häröfver, skyndade hon samma afton till sin trogne
själasörjare, för att meddela honom den hugneliga
förändringen med hennes man. Och se! just som hon
inträdde, hade denne trogne Herrens tjenare nyss
uppstigit från en innerlig bön för alla säkra och oomvända
syndare inom hans församling, hvarvid han särskildt
ihågkommit hennes man. Ifrån denna dag vandrade de
båda makarna i inbördes kärlek och frid tillsammans
på den smala väg, som drager till lifvet. (Matth. 7: 14).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
