Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 75. Förlåt oss våra skulder - 367. Sven och Eskils resa till Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
FADER VÅR.
De båda bröderna följdes sålunda till Christi graf
att der förrätta sin andakt, hvarefter de med djup
vördnad besökte flere heliga ställen, bland andra ett,
som af folket i landet kallades Fader Vår, emedan
Herren Jesus der skulle hafva lärt sina lärjungar denna
bön. Besinnande, att de nu stodo vid den källa, från
hvilken denna guddomliga bön liksom utgått för att
genomströmma de troendes hjertan och öppna vägen
till saligheten, inträdde de båda bröderna i den lilla
förfallna kyrkan, för att af uppriktigt hjerta utbedja
sig syndernas förlåtelse och frälsning ifrån ondo. Att
Han, som sitter i höjden, af barmhertighet böjde sitt
öra till deras bön, förspordes af hvad som följer. Sedan
de druckit af Jordans flod och badat sig i dess
herrliga vatten, öppnade Eskil sin mun och utgöt med
full förtröstan till den gudomliga nåden sålunda sin
själ: "Allsmäktige och barmhertige Gud! var mig,
arme syndare, nådig; förskjut icke Din ovärdige tjenare,
hvilken du räddat från förderfvets afgrund och efter
alla begångna missgerningar, ändtligen fört till
synda-ångrens säkra hamn! Djupt kännande min skröplighet
och inbitna syndavana, fruktar jag, att de fordna
begärelserna vid min återkomst till fäderneslandet, der
lyckan ler och verlden lockar, skola återuppvakna,
hvarföre jag anropar Dig, himmelske Fader, som är rik på
förbarmande mot alla dem, hvilka af hjertat åkalla
Dig, att i fall det är enligt med Din goda och
behagliga vilja, och Du ser, att det tjenar till min själs
bästa, sedan mitt löfte nu är uppfyldt, på en gång
befria mig från syndens och kroppens bojor samt
förflytta mig till Dina fridsboningar." Uppstigen från
bönen, tyckte han sig märka att hans död nalkades,
hvarföre han emottog den Heliga Nattvarden, sade
farväl till sin bror och öfriga närvarande, hvarefter han
uppgaf anden.
Då biskopen såg, huru hans broders själ, för
hvilken ban hyst så mycken oro, saligt och hastigt
blifvit hemkallad, vaknade hos honom ett innerligt begär
att skiljas hädan och vara när Christus. "Jag tackar
Dig, Herre," utropade han, "att Du, seende till mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
