Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 76. Såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro - 370. De båda grannarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅSOM OCK VI FÖKLItE DEM OSS SKYLDIGE ÄRO. 557
man lagade sig till att på husmodrens vänliga
uppmaning förfoga sig till det väl besatta julbordet,
anmälde pigan en främmande karl, som hade något att
säga Jakob. "Bed honom komma in och med oss äta
julgröten!" ropade den välvillige värden, och in trädde
en man med trasiga kläder, gulblekt ansigte, långt
skägg och nedslagna ögon. Utan att vilja hörsamma
värdfolkets uppmaning att sitta ned, begärde han med
svag och ihålig stämma ett enskildt samtal med Jakob,
som tog ett ljus och följde honom till ett aflägset rum.
Mannèn såg sig oroligt omkring, fattade Jakobs hand och
frågade med tårar i ögonen: "Känner du icke igen din
fordne granne, som kommer..." här råkade hela hans
kropp i en sådan darrning, att han, om Jakob icke
uppehållit honom, skulle nedfallit i golfvet... "som
kommer," fortfor han, högt snyftande, "för att, vid Guds
barmhertighet bedja dig förlåta mitt nidingsdåd. Såsom
du kanske anar, ser du framför dig den, som antände
din gård, från hvilken tid jag, liksom en annan Kain,
vandrat omkring från ort till ort och fört ett så uselt
lif, att, om du ej förlåter mig, jag hellre vill dö den
ynkligaste död, än fortsätta dermed." Mållös af
deltagande och öfverraskning, betraktade Jakob den bleke,
olycklige mannen, i hvilken han svårligen skulle kunna
igenkänt sin fordom så trotsige granne. "Gud förlåte
dig, så visst som jag gör det!" utbrast han ändtligen;
"men livad vill du? Hvad är din afsigt?" — "Ätt gå till
domaren, bekänna mitt brott och utstå ett välförtjent
straff." — "Nej," inföll Jakob, "efter Herren af nåd rört
ditt hjerta att ångra och afbedja din synd, och du är
så gammal och försvagad, att du i alla händelser inom
kort skall ställas inför den högste Domaren, så må du
spara dina stackars barn den smärtan att se dig på
en afrättsplats gå döden till mötes. Du skall stanna
qvar här och hjelpa mig, så mycket dina krafter
tillåta, och med den käre Herrens bistånd, får jag kanske
blifva ett medel i Hans hand att gifva dig frid i
hjertat." — "O! Du förbarmande Fader!" suckade den
olycklige, "och till denne man kunde jag hysa ett så bittert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
