Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 78. Fräls oss ifrån ondo - 379. Missionärerna och sjöröfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
FADEK TÅR.
seglar med gynnsam vind och fulla segel emot
Brittania, som är förloradt." På däcket herrskade rastlös
verksamhet, och den engelske kaptenen utdelade åt
hvar och en sina särskilda befallningar. Man försökte
att styra mot söder, men så snart kaparen märkte deras
afsigt, tog han samma rigtning. Ehuru alla
försvarsmedel framletades, var motstånd nästan otänkbart,
hvarföre kaptenen, efter att hafva samlat hela
besättningen, sålunda tilltalade dem: "I sen der den röde
Jakobinen och här ert eget fartyg, hvilket det gäller att
rädda. Jag väntar, att hvar och en af er gör sin
skyldighet! Må Guds vilje ske!" Vändande sig till de båda
missionärerna, sade han: "mina vänner! på det I ej
måtten vara till hinders, vore bäst, att I gingen ned
i kajutan och uppsänden böner för vår räddning,"
hvilket de, äfven utan denna uppmaning, redan ämnat göra.
Nedkomna i kajutan, föllo dessa Guds män på knä,
af allt hjerta anropande sin Herre att taga fartyget
under sitt nådiga beskydd, hvarvid de blefvo så
uppfyllda af glädje och frimodighet, att de tyckte sig
kunna prisa och lofva, antingen Herren tillskickade lif
eller död. Emellertid hade sjöröfvaren kommit helt
nära, och för att om möjligt styra i en sydlig
rigtning ansträngde det engelska fartyget alla krafter, det
kunde uppbjuda. Som engelsmännen endast med tystnad
besvarade sin motståndares uppmaning att gifva sig,
öppnade sjöröfvarfartyget skottgluggarna och aflossade,
under besättningens hånskratt och hurrarop, på en gång
alla sina kanoner, hvilka medförde en förskräcklig
verkan; och medan missionärerna under däck på sina
ansigten allt innerligare anropade Guds barmhertighet,
afvaktade man ofvan däck med ångest och fasa en ny
kanonsalfva, hvilken ej heller uteblef, ehuru den
medförde en jemförelsevis mycket mindre förödelse. Säkra
på sitt byte, läto sjöröfvarna utlägga änterhakarna, och
inom några ögonblick skulle Brittanias öde afgöras.
Men se! under det den röde Jakobinen, sannolikt i
afsigt att skjuta sin motståndare i sänk, oupphörligt lät
sina kanoner spela, fattade en stark hvirfvelvind uti
det engelska fartygets alla segel, och såväl häraf, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
