Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 78. Fräls oss ifrån ondo - 379. Missionärerna och sjöröfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
FADER VÅR.
vittnade om ett godt och menniskoälskande hjerta. Som
han för de närvarande var alldeles okänd, efterfrågade
man hans namn, hvarpå främlingen sålunda tog till
ordet: "Tillåt mig, innan jag besvarar eder fråga, att
till er ställa en annan. Anländen I icke för 5 år sedan
med engelska briggen Brittania till S:t Thomas?"
Då härpå följde ett jakande svar, fortfor ban: "Blef
icke fartyget på hitresan anfallet af sjöröfvare?" —
"Jo, ganska riktigt! Men hvartill dessa frågor?" —
"I skolen förstå det, när jag säger eder, att I sen
framför er den kaparekaptenen, som då anföll eder." Alla
betraktade med förundran mannen, hvilken på följande
sätt fortfor att tala: "Ert fartygs underbara räddning
har blifvit mig en räddning ur syndens bojor. Hören
blott huru allt tillgick. I stolt öfvermod anseende er
lilla brigg såsom ett säkert byte, hade jag just låtit
framtaga änterhakarna, då ert skepp på en gång råkade
i en så besynnerlig vaggning, att karlarna, som skulle
utlägga dem, slungades långt ut i hafvet. Jag befallde
fram nytt folk, men oaktadt alla bemödanden,
förmådde vi ej äntra fartyget. Jag ville då skjuta det i
sänk, men visserligen genom en underbar Herrens
skickelse gingo skotten för djupt för att träffa, och när en
plötsligt uppkommande stormil fördelade krutröken,
sågo vi er med en hastighet, som öfverträffade allt hvad
jag i den vägen sett, styra utaf mot söder. Briggens
många af en gynnsam vind uppfyllda segel, gjorde på
mig ett intryck, som om en englaskara flugit framför
densamma, under det att min stolta seglare syntes
mig omringad af onda andar, dragande den mot djupet.
Sedan jag gifvit befallning att styra åt vester,
förlorade vi snart Brittania ur sigte, hvilken, till min och
mitt folks stora förvåning, af en högre makt liksom
slitits från våra händer. Ur stånd att förklara huru
allt tillgått, drefs jag af en underlig oro att efterfråga
hvad för folk Brittania vid detta tillfälle hade om bord,
och då det förspordes, att ett par missionärer, genom
sina böner, räddat briggen ur den röde Jakobinens våld,
utöfvade denna underrättelse på mitt hjerta en
förunderlig verkan. Från detta ögonblick blef mig klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
