Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Heliga Nattvarden - 83. Beredelse till döden och sjukbesök - 399. Gellert på dödsbädden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
DEN HELIGA NATTVARDEN.
83. Beredelse till döden och sjukbesök.
309. Gellert på dödsbädden.
2 C or.- 5, 4. Vi, som äro i denna hydda, sucka och äro
betungade, efter vi icke vilja blifva afklädda, utan
öfverklädda, på det att det dödliga må uppslukas
af lifvet.
Christian Gellert hade länge dragits med en svag
kroppsbyggnad, då han år 1769 anfölls af en svår
sjukdom, som gjorde slut på hans jordiska tillvaro.
Samlande sina sista krafter, reste han sig en dag upp ifrån
sjukbädden, blottade hufvudet och bad med sådan
innerlighet, kärlek och tacksamhet mot Gud och menniskor
och med en så glad och förtröstansfull uppsyn, att
alla närvarande tyckte sig i honom se en bild af den
döende patriarken, hvilken, välsignande sina barn,
utropade : "Jag dör, men Gud skall vara med eder. Herre,
jag väntar efter Din helsa." Påminnande sig de många
andliga och lekamliga välsignelser, han under sitt långa
lif af Herren undfått, erinrade han sig med en
ödmjukhet, hvilken på kringstående vänner och slägtingar
gjorde ett djupt intryck, äfven sina fel och
skröpligheter, Han ville ännu en gång före dödens ankoms „
af ßin käre väns, pastor Talemanns hand emottaga den
Heliga Nattvarden, vid hvilket tillfälle han med stort
lugn och frimodighet talade om sin förestående
hädanfärd. Mera än af allt annat rördes och uppmuntrades
hans hjerta genom tanken på Jesu kärlek, och då
presten yttrade de orden: "Herre, den Du kär hafver, är
sjuk", (Joh. 11: 3) utropade han med djup känsla:
"Ack, måtte det blott så förhålla sig! Herre Jesu! I
förtröstan på Ditt kärleksfulla hjerta, vågar jag vara
viss, att Du älskar mig såsom Ditt barn." Då man
till hans uppmuntran påminde honom, att han redan
tåligt och ståndaktigt utstått så mycket, och uppma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
