Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf. Hela framtiden hängde på denna
infor-matorsbefattnmg, tyckte Ragnar. /
Med sin fars tillåtelse bestämde han sig
också för att ta emot platsen, och på nyåret
kom han till Sacksborg. Han tog sin uppgift
på allvar. Med omtänksamhet och
samvetsgranhet pluggade han läxor i pojken, och dessemellan
spelade han bräde med grefven eller talade
förstånd med grefvinnan, som var en mångsidigt
intresserad dam. Som poet fick han ett visst
anseende rundt omkring i trakten. Där var
ensligt och tyst, nästan alltför ensligt, men på samma
gång fridfullt och lugnt. Han kunde läsa i ro,
dikta i ro, på sina lediga stunder. Näjden var
utomordentligt vacker, med sin holmrika sjö
och sina stora bokskogar. Men icke dess mindre
började Ragnar snart längta därifrån. .
Undervisningen, som i början roat honom, föreföll
honom allt mer pinsam. Han förstod ej att sänka
sig ner till elevens ståndpunkt, fordrade för
mycket, blef sträng, utan att vilja det, och fann sig
olämplig till lärare, fastän grefvinnan ofta
berömde honom för hans skicklighet. Stundom
inträffade äfven att han på ett obehagligt sätt
erinrades om sin underordnade ställning. Han
blef t. ex. ej bjuden med till middagarna på
Rosengård, fick ibland sitta på kuskbocken, när
eleven erhöll plats inuti kupén, och titulerades
någon gång för »härrn*, hvilket sårade honom
obeskrifligt. Efter många funderingar lämnade
han för den skull befattningen, när halftannat år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
