Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, mina härrar, komitén har inte tvekat
om utdelningen af första priset, och de
högljudda bifallsyttringar, som nyss beledsagade
skaldestycket »Lundagård», ha visat att
studentkåren är af samma tanke som komitén. Det
har gjort oss så mycket större glädje, som vi
här ha trott oss upptäcka en ung förmåga, som
visserligen hittills ej varit känd i våra salar, men
som vi hoppas att hädanefter få höra oftare.
Skaldestycket röjer onekligen stor begåfning,
och visar dess författare fortfarande samma
själfkritik som nu, kommer han utan tvifvel att
gå mycket långt.»
Spänning märktes i allas ansigten.
Ordföranden vecklade namnsedeln upp och läste: Ragnar
Möller.
Ragnar trängde sig blygt fram till
talarstolen och mottog sin belöning, en liten ask
med guldmynt.
Hans ben ville knappt bära honom — så
darrade han af rörelse. Han såg asken, men ej
hvem som räckte honom den, hörde några
hjärtliga uttryck, men ej hvad som yttrades, kände
sig döfvad af bifallsropen, som åter skallade
kring honom, hade en dunkel förnimmelse af
tobaksrök och flaskor och glas och skinande
blickar — och plötsligt kastades bord och stolar
undan, själf lyftes han i höjden af en mängd
armar och såg inunder sig kamratskaran i vild
oordning, med blickarna följande honom, <iär
han bars i triumf trenne hvarf kring salen. Åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
