Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åhjo... nu går det väl an. Om bara inte
pappa vore så förfärligt hård emot Signe. Jag
begriper inte hvad som går åt honom. Han tål
hänne inte, bara därför att hon fast -sig vid
prästfamiljen där uppe i Småland. Härre gud,
flickan kommer ut i världen och finner sig vänligt
bemött, hvad är då naturligare? Det är liksom
pappa vore svartsjuk. Och det värsta är med
prästen. Pappa inbillar sig ... ja, det är
värk-ligen så rent af tokigt, att man bara borde
skratta.»
»Hvad inbillar han sig?»
. »Att hon är kär i prästen 1 Härre gud, han
har ju konfirmerat hänne, hon har bott i hans
hus en hel vinter dch varit som barn i familjen,
skulle hon då inte få låf att säga farbror till
honom, utan att sådana historier... 1 Men pappa
har nu en gång fått det i sitt hufvud, och då
går det inte ut igen.»
»Nå», svarade Ragnar. »Kanske han har
rätt. Man har hört sådana saker förut.»
»En gift man! Med vuxna baml Femti års
gammal man! Nej, vore jag lika säker på allt
annat som på det, så... Jag har läst hännes
bref. Och så mycket måtte jag väl förstå ...»
I detsamma kom Signe med en filbunke.
»Jag hör att du är kär i din småländske präst»,
sade Ragnar forskande.
»Ja», började Signe snyfta, »det är som
pappa går och gör opp. Får jag nu inte låf att
tycka om någon mänska häller!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
