Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har åtminstone fått säga pappa
sanningen en gång.»
»Tig! Och gå! Sätt aldrig foten mer i
mitt hus!»
»Nej... nej... jag, går ...»
Och han började skynda sig därifrån.
»Lär dig först», ropade gubben efter honom,
»lär dig först att veta hut, innan du kommer
tillbaka till din far!»
»Jag kommer aldrig mer tillbaka!» snyftade
Ragnar fram, i det han vände sig mot fadren,
som med snabba steg kom efter.
»När du ångrat dig och vill be om förlåtelse,
då kan du ...» ’
Ragnar hörde icke mer. Han snarare sprang
än gick öfver trådesåkern, öfver klöfvern, förbi
grandungen, genom lagården, öfver
gårdsplanteringen. I hans upprörda själ framstod en
dunkel föreställning om att han såg allt detta,
för sista gången i sitt lif. Inne i förstugan
omringades han af mor och systrar, som ängsligt
frågade hvad som händt. Han svarade med
af-brutna ord, att han blifvit jagad bort från
hemmet, att han aldrig någonsin finge se dem mer,
att han menat väl, att de skulle förlåta honom,
i fall han ej uträttat hvad han ville. Gumman
påstod sig ha haft en aning om någonting
sorgligt, när hon såg hur uppsluppet glad han kom
ifrån Lund. Alla sökte öfvertala honom att
stanna, tills han åtminstone lugnat sjg, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
