Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skulle försörja dem på deras ålderdom och
godtgöra dem för den smärta, som ödet nu tvang
honom att bringa dem.
I detsamma visade sig hans mor på gången.
»Ragnar!» klagade hon. »Kom nu opp!
Pappa sitter och väntar.»
»Har ni inte ätit ännu?» frågade Ragnar.
»Nej, vi skulle vänta på dig. Pappa har
frågat hvar du fins.»
»Nå, du sa’ väl ...?»
»Ja ... Men kom nu! Pappa har nog ångrat
sig. Han frågade så vänligt.»
»Han har själf jagat bort mig. Nu kan jag
inte, om jag också ville .. . Hvarför», tilläde han
mildare, »har du inte kommit förr, ditt gamla
skrå?»
»Jag kunde inte. Jag har varit så rädd att
pappa skulle komma. Men låt nu allt vara godt
igen! Låtsa om ingenting och kom opp, så blir
det nog bra.»
»Nej, jag går genast till gästgifvaregården,
så snart jag fått säga farväl till flickorna. Skicka
ner min öfverrock, så är du snäll!»
Gumman sökte förgäfves fa honom med sig
och gick.
»Glöm inte att ta öfverrocken med dig, när
du kommer», sade Ragnar efter hänne. Han såg
att hon gret.
En stund tyckte han sig vara den mäst
hårdhjärtade varelse på jorden. Han var på väg
att springa efter modren och be hänne ställa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
