Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben tog längre steg än vanligt, så att
Ragnar hade svårt att hålla takten. Plötsligt
vände han om, gick in i förstugan, liksom hade
han glömt någonting, och kom ut genom köket,
synbarligen för att slippa sällskap. Men Ragnar
gensköt honom vid rosenhäcken och slöt sig
åter till honom.
»Anneholm är ändå ett präktigt ställe», sade
han, för att leda gubben in i en för honom
angenäm tankegång.
»Ja-a», svarade gubben kort och skyndade
på sina steg.
De promenerade förbi smedjan, ut på klöfvern,
under tystnad. När de kommo till det stora
diket framför klöfvervången, hoppade Ragnar
hastigt öfver och räckte som vanligt sin hand
åt gubben, men gubben tog ej handen, utan
hjälpte sig med sin käpp.
Ragnar förstod att fadren ännu kände sig
besvärad af förmiddagens uppträde. Men han
beslöt att med ihärdighet söka utplåna det
obehagliga minnet. Han visste ju att gubben i sitt
hjärta var vänligt stämd, och han kände honom
alltför väl, för att fästa sig vid det frånstötande
i sättet.
»Hvad heter den der kon, pappa?» frågade
han efter en stund, som ett sista försök att fa
ett samtal i gång.
»Elin», svarade gubben, men skyndade sig
genast ett stycke bort, liksom för att undvika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
