Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dittills utgjort skådeplatsen för hans käraste
framtidsdrömmar, hade med ens sjunkit ner till
en liten obetydlig, om också mycket älskad,
vrå af det stora fosterlandet. Fadren föreföll
honom ej så vigtig som förr i den allmänna
världshushållningen. Hans synpunkter på lifvet
hade vidgats. Men på samma gång erfor han
den ödmjukande känslan af att själf ha vuxit
upp i denna undangömda lilla vrå — och så
tyckte han sig vara bunden vid far och mor
och syskon mera innerligt än förr.
Hans mor förskräcktes, när hon hörde honom
på allvar tala om att slå sig ner i Stockholm,
detta Sodom och Gomorrha, som helt och hållet
skulle fördärfva honom, sade hon. Och så det
att han ville bli tidningsskrifvare! Det var nästan
ännu förfärligare, tyckte gumman. En
tidningsskrifvare var i hännes ögon detsamma som en
ur samhället utstött person — och hännes
mening delades af mången då för tiden.
Ragnar vacklade. Icke så, som bragtes
han af modrens invänningar att se saken ur
en annan synpunkt. Hur osedligt än lifvet
måtte vara i Stockholm, visste han med sig att
han skulle stå emot alla frestelser, och just det att
tidningsmannens kall så djupt föraktades eggade
honom att slå in på den banan, för att
»höja den i opinionen», som han uttryckte sig.
Men det gjorde honom ondt om gumman, och
därför stred han med sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
