Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring den älskades lif eller trycka en kyss på
hännes panna. Passionen, länge kufvad, trängde
sig in i hans blickar, hans famntag och hans
kyssar, till en böljan mera skyggt, men sedan
allt öppnare, ju mer han kände sig sjunka ner
ifrån den höga piedestal, där Dagmars
afgu-dande kärlek hade ställt honom. Men på samma
gång pinades han alltmer af tvifvel på sitt eget
moraliska värde, tvifvel på tillåtligheten af det
förhållande, hvari han bragts. Handlade han
rätt eller ej? Detta var en fråga, som alltjämt
susade för hans öron, liksom ett skärande
missljud i en härlig symfoni, och som trängde sig
fram i hvarje tanke, liksom en växande mörk
punkt, som han ej kunde bli kvitt. Icke så
mycket när han var tillsammans med Dagmar,
ty då gaf lyftningen i samtalet merendels en
ideal karaktär åt lidelsens alla sinliga yttringar,
som fastmer i ensamheten, isynnerhet när han
framför sin dagbok gick till botten med sig själf.
Han sökte stöd i den boströmska
världsåskådningen, hvars grundtankar han med lif och själ
omfattade. Han sade sig att om mänskan, såsom
en sinligt förnuftig varelse, med alla sina känslor,
tankar och handlingar är bunden vid det sinliga,
måste äfven med nödvändighet kärleken ha ett
sinligt element, till och med i sin renaste form.
Handlade han orätt, låge det orätta således i
själfva kärleken, ej i dess sinliga yttringar. Men
hvem kunde hindra kärleken att uppkomma ?
När han tänkte sig in i konsekvensen af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
