Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
letten uppläsas, blef hon utom sig af
hänryckning. »Nä, men Ragnar», utbrast hon, »du är
ju rent af skapad till novellförfattare I Sådant språk
du har! Så du förstår att karaktäriserat!»
Öf-verraskad och blyg, gjorde Ragnar åtskilliga
invänningar, men från den stunden ansåg han
sitt egentliga (alt vara den psykologiska roma
nen. Hollander hade ju också berömt honom
för det ypperliga sätt, hvarpå han i ett bref
hade karaktäriserat deras gemensamme vänner
i Lund. Ragnar trodde sig nu förstå hvarför
det varit honom så ohyggligt svårt att skrifva
poesi de sista åren. Det var icke skaldegåfvan,
som öfvergifvit honom, hvilket han nästan börjat
inbilla sig, utan endast lyriken, som ju merendels
är begränsad till ungdomens period. Han skulle
nu med ens skaffa sig rykte genom en stort
anlagd berättelse. Den själskamp, som han just
för tillfället genomlefde, skulle bli det första rika
ämnet för hans skildring — åh, det var ju liksom
en ödets skickelse att Dagmar kommit i hans
väg! Han böljade nu med den största omsorg
utarbeta sina dagboksanteckningar, hvilka skulle
utgöra materialet till hans första roman. Liksom
arbetet med Tegnérs-afhandlingen fått ligga nere
för arbetet på Dagmars utveckling, så kom nu
detta sista, honom själf omedvetet, att försummas
och betraktas som bisak i jämförelse med
dag-boksskrifveriet — en omständighet, som nog i
sin mån bidrog därtill att han sjönk i Dagmars
ögon. Romanen skulle behålla dagboksformen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
