Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på cigarr och glömde stundom till och med att
vattna sina hyacinter. Blef han häftig, behöfdes
endast att Dagmar sade: »schl barnetU — och
han listade sig genast på tå in till sig själf.
Allt detta oaktadt, plågades Ragnar
oupphörligt af en förstämning, som han ej lyckades
förjaga. En vigtig orsak därtill var hans
ekonomi ; när Dagmar fått betaldt för rum och mat,
hade han nämligen ej ens 200 kronor kvar
af lånet och skulle därmed uppehålla sig, tills
han finge någon plats i Stockholm. Men hvad
som pinade honom vida mer, fastän på helt
annat sätt, var den förändring, som barnet
åstadkom i hans förhållande till - Dagmar. Sällan
kunde han ostördt få samtala med hänne. Nästan
aldrig kom hon in till honom på hans rum,
som hon förr brukat göra,’ för att läsa eller
språka. Han började känna sig öfverflodig och
längtade bort, på samma gång som skilsmässan
föreföll honom som en inträdesport i lifvets öcken.
Det värsta var att Dagmar, hvars uppsluppna
glädtighet ofta slog om till retlighet gent emot
honom själf, nästan tycktes finna en glädje i att
plåga honom. Fick hon ej tag i annat, började
hon tvist om en teaterpjes, som Ragnar utarbetat
efter ett af hänne uppgjordt utkast. Meningen
var till en början att de gemensamt skulle
uppträda som författare till detta stycke, om hvars
glänsande framgång ingen af dem hyste något
tvifvel. När så barnet kom och Dagmar
upptogs af omtankar om dess skötsel, förlorade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
