Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet. Och det behöfdes endast att hon kom
emot honom med ett utbrott af den mäst
hän-gifna kärlek, med ett glödande uttryck af
tacksamhet eller med något af dessa i hans egna
ögon hädiska smeknamn, som ju i alla fall
bevisade hännes gränslösa beundran — då blef
han som tillintetgjord af blygsel, af blygsel öfver
att ett enda ögonblick ha kunnat betvifla hännes
kärlek, hännes godhet, hännes själsstorhet. Då
föreföll han sig själf så nedrigt usel gent emot
hänne, som höjt sig, utvecklat sig, på samma
gång som han själf däremot sjunkit djupare ner
i både lifsåskådning och moral. Han ransakade
sitt inre med större stränghet än någonsin och
fann ej annat än egoism på bottnen, denna fina,
förrädiska egoism, som tycktes liksom hopvuxen
med hans innersta varelse.
»Du, högsta väsende», bad han en gång
och föll ner på sina knän, »du högsta väsende,
som ser allt och känner allt, ge mig kraft 1 Gör
mig stark och godi» Och fastän han ej hade
klart för sig hur han skulle tänka sig detta
högsta väsende, greps han till den grad af känslan
af sin hjälplöshet, att hans bön vidgade sig ut
till en brinnande trosbekännelse, till en kraftig
föresats, hvarunder han liksom ränsade bort hvarje
spår af dålighet, som funnits i hans själ. Han
reste sig förunderligt stärkt. Men när han så
kom att tänka på hvad han läst någonstädes,
att man aldrig är så vältalig som när man talar
till det osynliga, då slog det honom, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
