Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för skammen att låta sin öfvertygelse påvärkas
af materiella hänsyn. Men allt, hvad Gunnar
invände, studsade tillbaka för den fasta tron
att ingen hederlig karl, som vill arbeta sig fram
i världen, behöfver frukta vare sig missaktning
eller nöd. Det föreföll Ragnar dessutom
alldeles oantagligt, att en person med goda
laudatur i ästetik och filosofi samt med en erkänd
poetisk begåfning ej med uppräckta händer skulle
hälsas välkommen i hvilken tidningsredaktion
som hälst. Och hade han väl erhållit fast fot
någonstädes, skulle han nog, därom var han
öfvertygad, visa hela världen att det var mannen,
som adlade yrket, och inte tvärtom!
Ragnar var således vid det bästa mod, när
han med sina 150 kronor i fickan skulle försöka
sin lycka i Stockholm, där han ej hade någon
slägt, ej någon vän, ej ens en bekant, som han
kunde vända sig till med bön om råd eller hjälp,
i fall han skulle råka i sjukdom eller andra
svårigheter.
»Jag behöfver bara», tänkte han, »gå opp
till redaktör Validén i Stockholms dagblad, och
så får jag snart både befattning och bekanta
och allt hvad jag kan önska mig.»
Men utom det att han i sin naivetet
föreställde sig det att fa en anställning som den
allra lättaste sak, om man hade förmåga och
lust för arbete, så hade han ej tagit i beräkning
sin blyghet och sin stolthet. Hur enkelt han
än tyckte det var att gå opp till herr Validén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
