Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näsan öfver sina papper ansträngde sig med
hop-svarfningen af invecklade perioder, tills han
plötsligt kunde fara upp och strö omkring sig
ett gnistrande fyrverkeri af genialiska galanterier;
arkeologen Strömfält, som i sin naiva
godtrogenhet kände sig oändligt smickrad öfver
kamraternas drift med hans många egenheter; den
tystlåtne botanisten Eurelius, med den trofasta
blicken och det hjärtliga leendet; den lillgamle
matematikern Nyrén, hvars artiklar voro skrifna
med skönskrift och hvars yttranden voro
korrekta som ett öfningsexempel; den tjenstaktige
geografen Örnberg, som hade reda på allt, men
aldrig öppnade sin mun, utom när han tilltalades;
och slutligen den nervöse literaturhistorikern
Sparrman, som tjattrade som en skata öfver
lifvets vedervärdigheter. Björk själf, som
merendels höll sig instängd i sitt mottagningsrum,
var med all sin opraktiskhet och allt sitt
pedanteri en ovanligt anderik natur, och fröken Alma
Lund, som skötte bokhålleriet och utskref
reqvi-sitionerna, kunde tjena som ett mönster i ordning
och saipvetsgranhet.*
Dessa voro de personer, tillsammans med
hvilka Ragnar dagligen arbetade. Hur olika de
än voro sinsemellan, och hur olika deras
umgängeskretsar än voro, så var kamratanden inom
redaktionen den förträffligaste. Missförstånd och
tvister förekommo aldrig, än mindre det slags
intriger, som ofta uppstår inom dylika inrättningar,
där den ene så lätt går i vägen för den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
