Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin förtjusning öfver hans ögon,% som »hade något
förtrollande med sig och kunde se tvärt igenom
en». Alla tyckte att han var ironisk, men tackade
honom på ett rörande sätt, när han gisslat dem
som värst. Hvad som förundrade honom allra
mäst, var att han i mångas ögon, trots näsan
och ansigtsbildningen, såg bra ut, ej endast
artistisk och sydländsk, utan värkligt bra ut,
med sitt tjocka, vågiga hår, sina mörka
mustascher, sitt pipskägg och sin bleka hy — han
hade nämligen i Stockholm rakat af sig det stora
helskägg, som han burit sedan fransk-tyska kriget
och som i Dagmars tycke gifvit honom ett så
vördnadsbjudande utseende.
Ragnar, som i mäns närvaro alltjämt
bibehöll en öfverdrifvet stor blyghet och
undfallenhet, blef snart, i medvetenhet om sin makt, helt
obesvärad och tvärsäker i sitt beteende mot unga
damer. Och småningom upptäckte han att han
genom denna själftillit ökade sin förmåga att
imponera. Han behöfde bara se med ett visst
uttryck i blicken, för -att draga en kvinnosjäl in
under sitt’ magnetiska inflytande, bara lägga ett
visst tonfall in i stämman, för att redan vid ett
första sammanträffande framtvinga förtroenden.
Och likväl kom det aldrig till annat än
platoniska förhållanden mellan honom och de kvinnor,
som han svärmade för. Hur han än längtade
själf efter någonting mer, så visste han alltid att
behärska sig och sökte redan i början ta bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
