Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till? Hur mången värderade honom för det?
Hur mången skulle gjort på samma sätt? Han
tänkte på sin nye redaktionskamrat, Didrik
Os-sian Gustafson eller Doggen, som han merendels
kallades (efter sin i tidningar använda signatur
D. O. G.) — en karaktärslös pratmakare, som
ej var att lita på för två styfver, men som likväl
skuffade sig fram öfverallt. Hvarför gjorde han
ej som Doggen? Eller hvarför gjorde han ej
som Janne Kjellman, som lefde på skuld och
likväl reste-utrikes hvar sommar, utan att erfara
några samvetsskrupler, ständigt belåten, utom
när han behöfde låna pängar!
»Om jag bara kunde blf en humbug!»
tänkte han. Och till hälften på allvar gjorde
han den föresatsen att bli som andra: ge löften
utan egentligen att ämna hålla dem, kurtisera
flickor utan att tänka på följderna, småljuga
om det fölle sig obekvämt att tala sanning, byta
åsigter allt efter omständigheterna, låna pängar
till höger och vänster utan att betala, hämnas
på sina fiender, baktala sina vänner — med ett
ord: endast tänka på sig själf och sin egen
fördel. Men han sade sig genast själf att hvaije
sådan föresats tjenade till ingenting, skulle stranda
mot hans eget nej i det afgörande ögonblicket.
Det var just det sorgliga med honom, tänkte
han, att han ej hade kraft ens att rycka sig lös
från sina grundsatser om dygd och heder,’ ehuru
han insåg det fåniga i att hålla fast vid dem
under kampen för tillvaron. Om han ändå hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
